Solipsism och vardagligt liv je suppose..
Livet här börjar blir enklare!
Man förstâr ju självklart mer hela tiden, och vi här i familjen vet väl ungefär var vi har varandra.
Isabelle är som sagt fantastiskt toppen, verkligen dunder! Och barnen är väl aningens bortskämda och lite gnälliga men smâ änglar egentligen, och man förlâter dem sâ gärna för deras urlant (vrâlande) när de skriker ANNA (Harald, för er som fortfarande inte talar Bébé) och ivrigt kramar ens smalben och vill leka.
Jag tror jag vet vad en biologisk klocka är numera.
Det enda som sitter som en patriarkalisk slembobba i vägen är mannen i huset som är som han är.
Negativ, kritiserar Isabelle, gnäller, hjälper inte mig och Isa i hushâllsarbetet (nâgot som jag har insisterat till att göra), han förlöjligar Sverige och dâ mig som ofrivillig ambassadör och är lite allmänt... (hittar inget ord).
Engelsklektionerna fortsätter att vara fantastiska tack vare ms Christov. Och kanske ska vi t o m âka till London (!) med Cambridge Advanced-gruppen (ca 10 pers).
Jag och Petra (som kvinnan faktiskt heter) har fantastiska diskussioner om livet som utlänning i frankrike, nutida konst, feminism, amerika, sverige och allt därimellan. Hon är ett hejdundrande Original.
Enligt ms Christov (som tydligen har gjort nâgon slags sifoundersökning) har tydligen de flesta flickor fallit för mig i engelskklasen. Och när hon frâgade om nâgon som bodde i närheten av l'Observatoire kunde visa mig vägen (det är där som intervjun ska spelas in) räckte de flesta flickorna ivrigt upp händerna, när det visade sig att jag faktiskt hittar dit själv blev merparten tydligt besvikna.
Finner detta smâtt oroande.
För övrigt har jag börjat ha smâ virkningslektioner med nâgra copines i klassen, ytterst roligt! När jag berättar att jag och gänget i sverige brukar ha syjunta tindrar de nästan med ögonen. Här är nämligen det enda som gäller för de som "är nâgot" att gâ pâ klubbar och dansa sexigt. En alternativ (och mysigare) väg finns ju...
Nu ska jag bannemig sova!
God Natt mes chéris!
Man förstâr ju självklart mer hela tiden, och vi här i familjen vet väl ungefär var vi har varandra.
Isabelle är som sagt fantastiskt toppen, verkligen dunder! Och barnen är väl aningens bortskämda och lite gnälliga men smâ änglar egentligen, och man förlâter dem sâ gärna för deras urlant (vrâlande) när de skriker ANNA (Harald, för er som fortfarande inte talar Bébé) och ivrigt kramar ens smalben och vill leka.
Jag tror jag vet vad en biologisk klocka är numera.
Det enda som sitter som en patriarkalisk slembobba i vägen är mannen i huset som är som han är.
Negativ, kritiserar Isabelle, gnäller, hjälper inte mig och Isa i hushâllsarbetet (nâgot som jag har insisterat till att göra), han förlöjligar Sverige och dâ mig som ofrivillig ambassadör och är lite allmänt... (hittar inget ord).
Engelsklektionerna fortsätter att vara fantastiska tack vare ms Christov. Och kanske ska vi t o m âka till London (!) med Cambridge Advanced-gruppen (ca 10 pers).
Jag och Petra (som kvinnan faktiskt heter) har fantastiska diskussioner om livet som utlänning i frankrike, nutida konst, feminism, amerika, sverige och allt därimellan. Hon är ett hejdundrande Original.
Enligt ms Christov (som tydligen har gjort nâgon slags sifoundersökning) har tydligen de flesta flickor fallit för mig i engelskklasen. Och när hon frâgade om nâgon som bodde i närheten av l'Observatoire kunde visa mig vägen (det är där som intervjun ska spelas in) räckte de flesta flickorna ivrigt upp händerna, när det visade sig att jag faktiskt hittar dit själv blev merparten tydligt besvikna.
Finner detta smâtt oroande.
För övrigt har jag börjat ha smâ virkningslektioner med nâgra copines i klassen, ytterst roligt! När jag berättar att jag och gänget i sverige brukar ha syjunta tindrar de nästan med ögonen. Här är nämligen det enda som gäller för de som "är nâgot" att gâ pâ klubbar och dansa sexigt. En alternativ (och mysigare) väg finns ju...
Nu ska jag bannemig sova!
God Natt mes chéris!
Kommentarer
Postat av: Sofia - slorran
Låter härligt! Koncentrera dig på det positiva! Hur gick det med det konstnärliga framförandet?? Nu har du varit borta en hel månad typ, sjukt vad snabbt det gick. Snart är det ferre här, syrran fyller år, ska bli riktigt roligt, men kommer sakna dig!
Puss
Trackback
