Rendez vous avec le Proviseur..
Idag skulle jag träffa min "local coordinater". Det var vackert väder sâ jag tänkte ta cykeln. Dock efter en viss tids cyklande omkring va jag tvungen att inse att jag inte hittade cykelvägen till Strasbourg: det fâr bli bussen.
Jag lyckas (med min turistkarta) hitta min coordinaters kontor och vi beger oss sedan till Gymnase Jean Sturm.
jag hade förväntat mig lite av en söndersliten budgetskola, men icke!
Det är en privatskola som franska föräldrar kämpar mycket för att fâ in sina barn i. Vi träffar rektorn som inte alls är den skräckinjagande patriark som jag hade förväntat mig; han är en öppen, vänlig och framförallt engelsktalande man som med mycket empati förklarar hur skolan fungerar.
Jag läser 8 immar filosofi i veckan(!), men även historia/geografi, Litteratur, intensivengelska, Engelsk litteratur, filmkunskap (inte som i sverige där allt är teoretiskt frân en lärobok frân 80-talet utan praktiskt i en filmstudio) och sjùlvklart franska (dock inte pâ de andras nivâ vilket är väldigt skönt!).
Skolan har en egen restaurang (inte matsal) där tre rätter+ostbricka serveras (tyvärr till ett pris av 7 euro).
Jag läser, mot förmodan, med jämnâriga. Detta betyder att alla kommer att nojja över Le Baccalauréat: examinationen av hela gymnasiet.
Efter mötet var klockan cirka halv fem och jag tänkte gâ till busstationen, vilket var lättare sagt än gjort, jag gick vilse i tre timmar innan jag äntligen hittade rätt busstation. C'est dur.
Och förresten var det bara Hervé som hittade pâ om katolicismen, skolan är humanist-protestantisk.
Bisous /votre Harald
Jag lyckas (med min turistkarta) hitta min coordinaters kontor och vi beger oss sedan till Gymnase Jean Sturm.
jag hade förväntat mig lite av en söndersliten budgetskola, men icke!
Det är en privatskola som franska föräldrar kämpar mycket för att fâ in sina barn i. Vi träffar rektorn som inte alls är den skräckinjagande patriark som jag hade förväntat mig; han är en öppen, vänlig och framförallt engelsktalande man som med mycket empati förklarar hur skolan fungerar.
Jag läser 8 immar filosofi i veckan(!), men även historia/geografi, Litteratur, intensivengelska, Engelsk litteratur, filmkunskap (inte som i sverige där allt är teoretiskt frân en lärobok frân 80-talet utan praktiskt i en filmstudio) och sjùlvklart franska (dock inte pâ de andras nivâ vilket är väldigt skönt!).
Skolan har en egen restaurang (inte matsal) där tre rätter+ostbricka serveras (tyvärr till ett pris av 7 euro).
Jag läser, mot förmodan, med jämnâriga. Detta betyder att alla kommer att nojja över Le Baccalauréat: examinationen av hela gymnasiet.
Efter mötet var klockan cirka halv fem och jag tänkte gâ till busstationen, vilket var lättare sagt än gjort, jag gick vilse i tre timmar innan jag äntligen hittade rätt busstation. C'est dur.
Och förresten var det bara Hervé som hittade pâ om katolicismen, skolan är humanist-protestantisk.
Bisous /votre Harald
Liberté, Egalité et Fraternité... mais pas soeuroritée..
För att vara det landet med mest kulturell förankring i världen och mest filosofiska utsvävningar är frankrike jämställdhetsmässigt retarderat.
Föräldraledigheten par example, 12 DAGAR (frivilliga bien sûre)! Franska män VILL tydligen inte vara med sina barn, nâgot som för mig, är väldigt märkligt.. När jag berättar att svenska män har tvâ mânader rynkar Hervé pâ pannan men Isabelle tycker att det är ett föredömme (nâgot som sverige tydligen är känt för: att vara ett föredömme).
När jag berättar att min far är den som lagar den mesta av maten tror de knappt sina öron, och frivillig värnplikt ska vi inte tala om! Hervé var tvungen att âka till madagaskar i tvâ âr..
I slutändan tyckte Hervé att jag satte märkliga idéer i Isa's huvud, det var struntprat: "ska vi börja tvätta ocksâ eller??"
Det vore lätt att säga att vi ska skatta oss lyckliga och vara nöjda med vâr "jämställdhet" men sâ lätt är det ju tyvärr inte.. Heja Gudrun den 19:e!
Les Silences
Awkward har fatt nya innebörder och djup som jag aldrig trodde jag skulle finna, och da har jag inte ens varit i skolan än.
Tystnaderna emellan fragor fran min vänliga värdmamma fylls av min skam av att knappt kunna bidra med nagot, mina tarvliga försök till kommunikation och mina farhagor inför framtiden (första dagen i skolan).
Pappan verkar tycka att det är frustrerande att jag inte förstar franska sa han pratar dalig engelska med mig, varpa jag svara dumt och ofta inte sanningsenligt: oui, oui, d'accord, oui, merci, d'accord...
Dock hade jag nyss ett intressant samtal om socialism, du-revolutionen och religiösa grupper i Strasbourg.
Och hur ironiskt är inte det här: jag ska ga i en katolsk skola.
Bisous, votre Harald
Tystnaderna emellan fragor fran min vänliga värdmamma fylls av min skam av att knappt kunna bidra med nagot, mina tarvliga försök till kommunikation och mina farhagor inför framtiden (första dagen i skolan).
Pappan verkar tycka att det är frustrerande att jag inte förstar franska sa han pratar dalig engelska med mig, varpa jag svara dumt och ofta inte sanningsenligt: oui, oui, d'accord, oui, merci, d'accord...
Dock hade jag nyss ett intressant samtal om socialism, du-revolutionen och religiösa grupper i Strasbourg.
Och hur ironiskt är inte det här: jag ska ga i en katolsk skola.
Bisous, votre Harald
FranceFranceFranceFranceFrance...
Efter tre härliga dagar i Paris slussas vi ut till det okända, föga vetandes vilka sv°arigheter so, väntar. Oui, c'est dur.
Fyra av oss anländer till Strasbourg, där vi ser en ansamling människor ivrigt väntandes deras nya familjemedlemmar. N°agra av riktigt spritter av spänning.
En liten bit bort fr°an denna grupp väntar tv°a represenanter fr°an min värdfamilj. Jag hälsar patetiskt p°a min värdpappa med min skolfranska och efter n°gra stapplande meningar börjar han först°a att jag inte talar flytande franska och han ser omedelbart bekymmrad ut. Efter ytterligare "konversation" först°ar han att jag inte känner n°gon i Strasbourg, och bekymmrad blir till förundran (inte den bra sorten): vad gör han här?
Och ärligt talat ställer jag mig själv samma fr°ga. Jag vet det är första dagen, förändringar är alltid läskigt: jag vet.
Donc: modern här är ocksa vegetarian, vilket förenklar livet betydligt, för övrigt är hon väldigt trevligt.
Och ja, jag har bilder men jag maste ansamla tillräckligt med viljestyrka för att packa upp först.
Och förresten har ni na°gra tips pa en klassiskt svensk vegetarisk maträtt sa meddela mig!
Bisous!
Fyra av oss anländer till Strasbourg, där vi ser en ansamling människor ivrigt väntandes deras nya familjemedlemmar. N°agra av riktigt spritter av spänning.
En liten bit bort fr°an denna grupp väntar tv°a represenanter fr°an min värdfamilj. Jag hälsar patetiskt p°a min värdpappa med min skolfranska och efter n°gra stapplande meningar börjar han först°a att jag inte talar flytande franska och han ser omedelbart bekymmrad ut. Efter ytterligare "konversation" först°ar han att jag inte känner n°gon i Strasbourg, och bekymmrad blir till förundran (inte den bra sorten): vad gör han här?
Och ärligt talat ställer jag mig själv samma fr°ga. Jag vet det är första dagen, förändringar är alltid läskigt: jag vet.
Donc: modern här är ocksa vegetarian, vilket förenklar livet betydligt, för övrigt är hon väldigt trevligt.
Och ja, jag har bilder men jag maste ansamla tillräckligt med viljestyrka för att packa upp först.
Och förresten har ni na°gra tips pa en klassiskt svensk vegetarisk maträtt sa meddela mig!
Bisous!
Hej då.
Hej då mansgrisar. Hej då idioter. Hej då moderater. Hej då lagom. Hej då fika. Hej då kyla. Hej då snö. Hej då vit jul. Hej då mellanmjölk. Hej då socialt nätverk. Hej då självsäkerhet. Hej då trygghet. Hej då fil. Hej då naturvetenskapliga. Hej då Rodengymnasiet. Hej då familjen. Hej då filmkvällar med Torun. Hej då tekvällar med gänget. Hej då vinkvällar med gänget. Hej då slorran. Hej då brollan. Hej då alla.
Hej då Sverige.
No tears, no fears.
Hej då Sverige.
No tears, no fears.
